Paramore Poster: från All We Know Is Falling till This Is Why

Få band har ritat om sin egen karta lika djärvt som Paramore. Det som 2004 började som en grupp tonåringar som repeterade i förorterna till Franklin, Tennessee, växte till ett av de mest inflytelserika rockbanden under det tjugoförsta århundradet, ett band som förde emo- och pop-punkgenerationen in i vuxenlivet utan att någonsin stanna upp på vägen. Den här samlingen samlar albumkonsten som spårar den resan, från debutens råa intensitet till den polerade oron i deras Grammy-vinnande återkomst.

Från Franklin till världen

Paramore bildades i Franklin, Tennessee, 2004, efter att en trettonårig Hayley Williams flyttat dit från Meridian, Mississippi, och träffat bröderna Josh och Zac Farro. Med basisten Jeremy Davis på plats skrev bandet på ung ålder på ett skivkontrakt och släppte sin debut, All We Know Is Falling, 2005. På pappret var det en blygsam start, med en åttondeplats på UK Rock Chart och en trettionde plats på Billboard Heatseekers-listan, men den avslöjade en sångerska vars röst och signaturorangea hår snart skulle vara omöjliga att missa. Skivans teman kring förlust och osäkerhet, skrivna när medlemmarna knappt hunnit lämna skolan, gav bandet en ärlighet som fansen omedelbart förstod. Omslaget, med bandet fallande genom en kal, vit himmel, satte en visuell ton av sårbarhet som skulle följa dem i åratal. Viljan att låta opolerad och att mena varje ord är en stor del av varför debuten fortfarande berör lyssnare som upptäckte den långt efter 2005.

Riot!, Misery Business och genombrottet

Allt förändrades 2007. Riot! gjorde Paramore från lovande nykomlingar till headliners, driven av singlarna "Misery Business," "crushcrushcrush" och "That's What You Get." "Misery Business" blev bandets definierande tidiga hymn, klättrade till nummer tjugosex på Billboard Hot 100 och certifierades senare sex gånger platina av RIAA. Riot! blev platina inom tretton månader och gav gruppen en Grammy-nominering för Best New Artist. Ett år senare spelade bandet in "Decode" till Twilight-soundtracket 2008, vilket introducerade dem för en enorm ny publik och befäste deras plats i popkulturen i slutet av 2000-talet.

Sedan kom Brand New Eyes 2009, en mörkare och mer personlig skiva som gav bandet deras första album på förstaplats i Storbritannien. Singlar som "The Only Exception," "Ignorance" och "Brick by Boring Brick" visade en grupp som var villig att sakta ner och blotta sina ärr, och albumet toppade listorna i Storbritannien, Australien, Nya Zeeland och Irland. Det förblir en fanfavorit för hur det balanserade arenastora refränger med genuin spänning inom bandet, en spänning som snart skulle omforma sättningen helt.

Återuppfinning efter Farro-bröderna

2010 lämnade Farro-bröderna bandet, och många trodde att Paramores bästa dagar var förbi. Istället svarade bandet med sitt djärvaste uttalande hittills. Det självbetitlade Paramore kom 2013 och blev deras första album på förstaplats på Billboard 200. Byggt kring det soliga "Still Into You" och det gospelfärgade "Ain't It Fun," var skivan en vidsträckt, självsäker återintroduktion. "Ain't It Fun" vann sedan Grammy för Best Rock Song 2015, bandets första Grammy-vinst.

Om 2013 var en återintroduktion, var After Laughter 2017 en fullständig omvandling. Nu en trio bestående av Williams, gitarristen Taylor York och en återvändande Zac Farro, bytte Paramore ut pop-punk mot glittrande new wave och synth-pop, och parade ljus 1980-talsproduktion med några av Williams mest stillsamt förkrossande texter på låtar som "Hard Times" och "Rose-Colored Boy." Kontrasten mellan ett uppåtriktat sound och tungt ämnesval blev albumets kännemärke och bevisade att bandet kunde återuppfinna sig själva utan att förlora sin känslomässiga kärna.

Post-punk-återkomsten

Efter en paus, under vilken Williams släppte sin soloskiva Petals for Armor 2020, samlades bandet igen för This Is Why 2023. Skarp, nervös och genomsyrad av post-punk fångade den oron i det moderna livet och markerade deras tredje förstaplats i Storbritannien, deras första på ett decennium. Albumet skrev sedan historia vid Grammy Awards 2024, där Paramore blev det första kvinnligt ledda bandet att vinna Best Rock Album, och lade till en andra trofé samma kväll för Best Alternative Music Performance med titelspåret.

Under nästan två decennier har Paramore aldrig upprepat sig, och den rastlösheten är precis vad de här affischerna hyllar. Varje omslag är en ögonblicksbild av en unik era, tryckt på papper av museikvalitet så att färgerna och texturerna framträder som bandet avsåg. Oavsett om du kom för Riot!s pop-punkeld eller After Laughters neonmelankoli, finns här ett verk som markerar stunden då musiken hittade dig.