Få band förvandlade skivomslaget till ett galleriverk som Pink Floyd gjorde. Från 1971 och framåt arbetade bandet handen i handske med Storm Thorgerson och Londonstudion Hipgnosis, som behandlade varje omslag som ett surrealistiskt fotografi snarare än ett bandporträtt. Ingen logotyp, sällan ett ansikte, ofta ingen text alls. Just den återhållsamheten är precis varför bilderna fungerar så bra förstorade och inramade på en vägg.
Tidiga sjuttiotalet, ljud som landskap
Samlingen inleds med Meddle från 1971, vars omslag visar ett öra nedsänkt i krusande vatten, fotograferat av Bob Dowling för Hipgnosis. Det är en abstrakt inbjudan att lyssna, passande för en skiva vars hela andra sida upptas av det 23 minuter långa stycket "Echoes". Observera att albumen från Syd Barrett eran, inspelade före Meddle, ännu inte ingår i den här samlingen.
Sedan kommer omslaget alla känner till. The Dark Side of the Moon från 1973 gav världen prismat, tecknat av Hipgnosis konstnär George Hardie efter att Thorgerson hittat en bild i en fysikbok av ljus som bryts genom glas. Richard Wright hade bett om något rent, elegant och grafiskt, och triangeln blev bandets inofficiella kännetecken. Det är också ett kommersiellt monument, med fler veckor på Billboard 200 än någon annan titel i listornas historia.
Mitten till slutet av sjuttiotalet, eld, grisar och murar
Wish You Were Here från 1975 skildrar två affärsmän som skakar hand, där en av dem bokstavligen brinner, en bild om frånvaro och en bransch som bränner ut sina artister. Stuntman Ronnie Rondell Jr. tog lågorna under ungefär femton tagningar på en Warner Bros inspelningsplats. Skivan i sig är en hyllning till Syd Barrett.
Animals från 1977 låter en jättelik uppblåsbar gris vid namn Algie sväva mellan skorstenarna på Battersea Power Station, en dyster orwellsk skildring av kapitalismen. Under fotograferingen slet sig Algie loss, drev iväg till omkring 30 000 fot och tvingade Heathrow att ställa in flyg, vilket bara gjorde legenden större.
The Wall från 1979 har det mest minimalistiska omslaget bandet någonsin använt, bara en kal vit tegelmur, tecknad av serietecknaren Gerald Scarfe vid Roger Waters köksbord. Waters valde bort Hipgnosis för det här omslaget. Bakom den enkla ytan döljer sig en dubbelalbum rockopera som toppade den amerikanska listan i femton veckor.
Återföreningsåren, huvuden och moln
The Division Bell från 1994 ställer två enorma metallhuvuden mot varandra på ett fält nära Elykatedralen, vart och ett lika högt som en dubbeldäckarbuss, vinklade så att mellanrummet bildar ett tredje ansikte. Det är en bild om kommunikation och dess frånvaro, och albumet nådde förstaplatsen i både Storbritannien och USA.
Samlingen avslutas med The Endless River från 2014, bandets sista album och en hyllning till keyboardisten Richard Wright. Omslaget, en man som stakar sig fram över en flod av moln mot solen, designades av den då 18 åriga egyptiska konstnären Ahmed Emad Eldin, upptäckt på Behance av tidigare Hipgnosis partnern Aubrey Powell.
Storlekar och inramning
Varje poster trycks på tungt museipapper med djupa, rika svarttoner, vilket spelar enorm roll för bilder byggda på mörka bakgrunder som prismat och den flygande grisen. Välj A4 för ett skrivbord eller en hylla, A3 och A2 som blickfång ovanför en soffa, upp till A1 för ett djärvt statement. Beställ oinramad för att passa in i din egen ram, eller inramad och redo att hänga direkt ur lådan.
Skapa en gallerivägg
Pink Floyd omslag kommer till sin rätt i grupp. Eftersom de flesta delar en sparsam palett och gott om tomrum, bildar tre eller fyra tillsammans en genomtänkt samling snarare än ett virrvarr. Kombinera prismat med den flygande grisen och den brinnande handskakningen för en klassisk trio direkt, eller häng diskografin från vänster till höger efter årtal så att omslagen berättar historien i ordning. Håll ramarna identiska och låt konstverket tala.
